Myrens växter stärker naturens kollagring
En ny avhandling från SLU visar hur samspelet mellan mossor och kärlväxter dämpar växthusgaser och säkrar torvmarkernas kolförråd.
Trots att myrmarker täcker en begränsad del av jordens yta rymmer de stora mängder kol som lagrats i torven under tusentals år. En ny doktorsavhandling av forskaren Antonia Hartmann vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att myrens växtlighet spelar en avgörande och mer reglerande roll för markens kolbalans än vad man tidigare trott.
Fältstudien har genomförts under tre somrar på Degerö stormyr utanför Vindeln i Västerbotten. Med hjälp av automatiserade klimatkammare som stängdes över myrytan med jämna mellanrum mätte forskargruppen dygnet runt hur koldioxid och metangas togs upp och avgavs vid olika sammansättningar av vegetation.
Resultaten visar att kärlväxter och vitmossor fyller olika men kompletterande funktioner över året. Kärlväxter som starr och ris står för merparten av koldioxidupptaget under högsommaren, medan vitmossorna aktiveras tidigare på våren, förblir verksamma längre under hösten och rymmer mikroorganismer som minskar utsläpp av metan. Forskningen understryker att en bevarad artmångfald på myren gör dess ekosystem och kolförråd mer motståndskraftiga mot framtida klimatförändringar.